'
Integration används för att beteckna den process där invandrare etablerar sig i sitt nya hemland. Hur ser den här processen ut för västerlänningar som flyttar till Thailand med avsikt att bo där största delen av sitt resterande liv?
Man kan dela upp processen i tre steg.
1. Det första steget kan man kalla för ”turistfasen”. Allt är nytt och spännande. Klimatet är varmt och skönt, maten är exotisk och utbytet av frukter stort. Människorna är vänliga och det är billigt att leva. Man kanske hittar sin drömtjej, det är mest män som flyttar till Thailand, inte bara äldre utan många unga i tjugo- trettioårsåldern.
Man har varit på några längre semestrar och fått Thailandsfeber. Blivit förtjust i livsstilen och ofta även i en mörk skönhet. Är man stadd vid kassa kanske man även köper ett hus, eller en tomt och börjar bygga hus. Allt är frid och fröjd och livet ler. Den här fasen kan de flesta som har varit på semester i Thailand identifiera sig med.
2. Det andra steget kan man kalla för ”kulturchocken”. Man blir förvånad och ofta irriterad på att saker inte är som hemma i västerlandet. Trafiken är kaotiskt och den som har större bil tycks ha förkörsrätt, ingen respekt för medtrafikanterna. Äter man ute med thailändska vänner förväntas man alltid betala, alla västerlänningar är ju rika. Får man problem med sin hyresvärd eller andra problem är polisen inte intresserad. De enda gånger de tycks vara intresserad av turister är när de delar ut böter för att man kört utan hjälm.
Många gör några tafatta försök att lära sig språket men ger upp efter att ha försökt lära sig alfabetet som ser ut som hieroglyfer. Lättare att sitta på någon bar och ta sig några öl och samtidigt snappa upp några fraser av barflickorna.
Största stötestenen brukar komma när man kommunicerar med sin flickvän och gör misstaget att tro att en thailändsk dam tänker på samma sätt som en västerländsk dam. Och när den stackars mannen upptäcker att hon inte gör det försöker han få henne att tänka som en västerländsk dam.
Mission impossible märker man förr eller oftast senare efter många smärtsamma omvandlingsförsök som ofta leder till slutet på förhållandet, som i vilket äktenskap som helst där man gift sig med någon man inte är helt nöjd med men tänker ändra på :)
Husbygget kanske inte framskrider lika fort som man är van med hemma och det dyker upp intressanta problem hela tiden. Levnadskostnaderna är inte så billiga som man trodde att de var då man var på charterresa och hotell med frukost ingick. Hyra, el, vatten, kabel tv, försäkringar, bilskatt mm skall betalas precis som hemma.
Får man pension så är det bra men om inte måste man få pengar någonstans ifrån. Många öppnar en bar eller restaurang, cirka 10 % lyckas något så när ekonomiskt. Ett stort problem är att hitta bra personal och en annan fälla är att man själv riskerar att bli den bästa kunden i baren.
Många söker arbete och är man lärare med engelska som modersmål finns det alltid möjligheter, även om lönen är låg och eleverna ofta odisciplinerade. En annan möjlighet är att bli dykinstruktör. Har man inget att göra blir det tråkigt i längden att sitta på en solstol på stranden med en paraplydrink i ena handen och en exotisk skönhet i den andra.
3. Tredje steget är ”uppvaknandet” eller ”insiktsfasen” och kommer så småningom efter några år i landet. Man kan reagera på några olika sätt på den här fasen.
3.1 Man blir väldigt kritisk och kanske också bitter på landet. Det här kanske är den vanligaste reaktionen. Inte att förundra sig över efter att kanske ha förlorat hus, pengar, flickvän och i värsta fall nästan förståndet. Följer man med diskussionerna på olika (engelskspråkiga) thailandsforum märker man av den här tendensen. Det mesta som skrivs om Thailand och thailändska damer på de här forumen skrivs i en mycket negativ ton. Många överväger att flytta hem efter många år i landet. Man klagar på allt från korruption till ökad kriminalitet och oärliga människor. ”The land of Smiles –LOS” har blivit till ”The land of lies”. Integrationen lyckades inte som man hade förväntat sig.
3.2 Man kanske inte kan eller vill återvända hem och besluter sig, medvetet eller omedvetet att spela med i det fula spelet. Man blir en ”Cheap Charlie” som börjar utnyttja andra, främst sina egna landsmän. Lura alla man kan för att få pengar till det dagliga ölet. Inget ovanligt och något man bör komma ihåg att förekommer i Thailand. Lär dig känna människor väl innan du blir alltför god vän med någon. Det är lätt att hitta kompisar att ta några öl med men svårt att hitta verkliga vänner. Integrationen kanske lyckades på sätt och vis…
3.3 Man isolerar sig från så gott som alla andra än sina egna landsmän. Bildar svenska eller finska klubbar och sitter på favoritbaren för sina landsmän. Oftast finns det minst två sådana barer för folk från samma land för att man skall kunna dela upp sig i minst två sinsemellan stridande grupper. Dagarna ägnar man åt att irritera sig på grannar som inte klippt gräset, varit högljudda, eller överhuvudtaget finns till. Det här är mycket vanligt i så kallade ghetton, muromgärdade områden med hus där det mest bor svenskar, finnar osv. i samma ghetto. Samma som hemma men svettigare klimat.
Och finns det thailändska damer med i bilden kan det bli riktigt intressant när damerna börjar kapprusta, alltså tävla om vem som har mest guld hängande kring halsen.
3.4 Sedan finns det de som accepterar saker och ting som de är. Den här gruppen tycks vara i minoritet. De accepterar livet som det är i Thailand med vänstertrafik till 80 %, pengar under bordet som lösning på annars olösliga problem vid myndighets- och även andra kontakter, damer som inte älskar dig för att du är stilig utan för att din plånbok är sexig. Som uppskattar att man kan köpa öl i kinesbutiken bredvid när Seven Eleven slutar att sälja vid midnatt. Som gillar att umgås med thailändare även om umgänget inte är lika ärligt som det som menas med ärligt hemma.
Inte höjer på ögonbrynen när en familj på fyra personer och en hund får rum på en moppe och flaket på en Pick Up är fullpackad med folk, något som naturligtvis är förbjudet enligt lag vilket även prostitution är och därför inte förekommer.
Den här gruppen har anpassat sig, nästan
integrerats även om radikala feminister knappast skulle använda det ordet... Den enda gången de blir sura är när barflickorna glömmer att säga ”Hello handsum man” åt dem.
---
Integration är inte lätt, den är omöjligt. Det är i alla fall roligare att försöka sig på konststycket i Thailand än i många andra länder…
En som har lyckats, i alla fall lyckats med att inte bli bitter och kritisk till allt och alla är författaren
Dean Barrett. Läs gärna några av hans dikter som ni
hittar här. De är från hans bok,
"The GoGo Dancer Who Stole My Viagra".
*******************************************
IF YOU DON'T BUY THIS BOOK, MR BARRETT WILL SHOOT THIS GO GO DANCER
*********************
