Guld

'

För 4 år sedan träffade jag en familj från Dubai. Vi delade taxi från Phuket till färjehamnen i Surat Thani, för att ta färjan till Koh Samui. Mannen i familjen sa att han inte kan bära guld, inte ens en vigselring. Det är emot hans livsåskådning.

Här i Thailand är guld en lika viktig statussymbol som plåtkon är hemma i Finland. Många kanske inte medger det men en man som kör en ny BMW med alla läckerheter har en helt annan status än en man som kör med en 15 år gammal Corolla. Kvinnor har andra sätt att visa sin status på.

Status är mycket viktigt. Var arbetar du, vilket universitet har du gått i, i vilken stadsdel bor du... några av de första frågorna man får när man träffar nya människor. Och här i Asien... tittar man på hur mycket guld du har på dina armar och kring din hals.

Förstås är guld inte bara en statussymbol här, det är också ett sätt att spara för dåliga tider. Ifall man råkar i penningknipa kan man ta sina halskedjor till guldaffären och sälja dem för ett bra pris.

Men så länge det finns barn som inte har mat på bordet och rent vatten att dricka kommer pappa Göran inte ens att ha en vigselring av guld på sig. Min vän från Dubai fick mig att tänka... att fundera på vad verklig moral är.

Förstås finns det ett problem med mitt beslut. Asiatiska (och europeiska män i Thailand) köper guld åt sina fruar. En kvinna (läs mamma Suphat) som inte har lika många smycken på sig som grannfruarna tappar på sätt och vis ansiktet. Vad skall man göra? Världen är inte svartvit... det tycks aldrig finnas någon absolut sanning.