KEKKONEN LEVER

Pappa tycker om att läsa finska och svenska tidningar på nätet. ÖT, Iltasanomat, Aftonbladet och många andra. För någon vecka sedan sa han åt mig att Michael Jackson har dött men i dag när han satt vid datorn och läste ÖT hoppade han till... "Michael lever, han fejkade sin egen död för att komma undan sina ekonomiska bekymmer. Kanske vi ändå kan se honom uppträda live en dag lilla Johan". Jag vill inte se Michael Jackson live... blää, det är ju gubbmusik från förra seklet.

På eftermiddagen ville jag gå till poolen med min storebror Khankau. Pappa sa att han kommer senare, skall först åka och “toppa” håret. Han skall åka till Malaysien på lördag för att få sitt studentvisum instämplat i passet vid thailändska konsulatet i Penang. Man måste vara snygg och proper, ha raka byxor, skjorta och slips, vara nyfriserad, det ger pondus och man får sitt visum på 5 röda sekunder sa pappa.

Men förstås åkte min sparsamma pappa inte till centrum här i Hua Hin. Varför betala 5 euro för en enkel klippning när man kommer undan med 1 euro ute i någon by på vischan. Sagt och gjort, efter att pappa hade uttalat de (enligt sin mening) kloka orden hoppade han på scotern och åkte iväg i maklig takt som gamla gubbar brukar göra.

När jag kom hem från poolen fick jag mitt livs chock. Det sitter en främmande gubbe i vårt vardagsrum som jag aldrig har sett tidigare. Men är det inte Kekkonen som sitter här, jag har sett Kekkonens foto på Wikipedia, källornas källa till kunskap enligt pappas elever i Finland... De tycks ju leva allihop, Elvis, Michael, Finlands expresident... Är det hitt till Dusit Land de har flyttat? Pappa påstod att han såg skymten av Elvis när han var ute på byn och drack pilsner förra veckan, mamma fnyste. Hon sa åt mig, “jag borde ge strofilen utegångsförbud på kvällarna, men å andra sidan orkar jag inte ha honom hemma hela tiden heller”.

Nå, det var förstås inte Kekkonen, det var pappa som hade klippt sig billig och satt och såg bedrövad ut på vardagsrumsgolvet. Han hade haft ordboken med sig... skulle briljera med sin thailänska och förklara att han vill ha det ganska kort, ca 1,5 cm. Vad pappa inte visste om är att den gamla barberargubben är så gott som döv. Så efter 20 minuters gemensammt oförstående kommer en munk förbipromenerande på bygatan. Nu skall väl gubben fatta tänker pappa och pekar på munken... den där stilen, kortsnaggat, men lämna minst 1 cm... jag vill inte åka flintskallig till konsulatet i Malaysien. Ahaa sa gubben och log brett, skred till verket och 2 minuter senare var pappa utan hår. Det gick nästan lika fort som när de klipper får på Nya Zealand.

I kväll skall vi fira min födelsedag. Det blir tårta, pizza, grillad kyckling, tonnfisksallad och friterade bananer till efterrätt. Jag är faktiskt född den 27 augusti 2007 på ett sjukhus i Singhburi. De har fortfarande mitt fotografi på vägen där, de tyckte att jag var så söt, nästan som pappa Göran.

Mr Johan